Imorgon

Göra

Många

Saker.

Så konstigt! Länge sedan jag hade planer för en särskild dag, överhuvudtaget. Övergripande kan jag. Spendera dagar här, göra ungefär det eller det.

Imorgon dock. Cirka cirkasus en miljard saker att göra och människor att träffa.

Men jag gillar. Det känns som förut när mina dagar gick mindre ut på att undersöka hur många timmar jag kunde spendera i min säng. Jag ska gå till ett par bibliotek och låna kurslitteratur, träffa Ebba en stund, sedan Hanna och Isabella, sedan parkteatern och Greta och middag. Sprid det över ett antal veckor och allt är som vanligt.

Hösten är på ingång, och det känns mycket mycket bra.

Anteckningar

20:32 Idag
Dumma pojkar som inte vet vad de vill... Åhhh! De är det värsta.


Söndag
Att lyssna på fransk musik och fatta noll.

-

Till sista andetaget, Godard


9 augusti
I go die for you (Ghanian blues)


4 augusti
Brunis. 13 ägg. 18 socker. 7 kakao. 7 mjöl. Tsk bakpulver. Tsk salt. 800 gram smält smör. Först ägg+socker, sedan torra varor sist smöret.
Enorrrrrma mängder.


37 dagar sedan
Giuuud vilken meningslös dag. Jag känner redan, vad är meningen med livet???


8 juli
Just nu: Elefanternas hemliga värld.


6 juli
Ingenting idag.


45 dagar sedan
1 juli. Är vid havet, mitt naturliga habitat. Solhatt till exempel. Vita hus. Man får inte måla sitt hus i annan färg. Segelbåtar och ankare. Sjunger All over you från början till slut.

22:54
Min hud är bränd. Imorgon: ligga under parasoll och läsa Balzac.


47 dagar sedan 29 juni 21:08
Flygplan. Ny telefon. Bodrum betyder källare på turkiska. Riesen! Detta kanske blir början på ordentligt skrivande (när som och tid och datum eskaperar inte). Lyssnar på rivig jass. Vid det här laget: det mesta är som det ska.

21:21
Ett armbandsur träffade mig idag. Visarna pekade utåt och bort, en del nådde tiden. Men allt längre bort, allt mer fastkedjade till dess omständigheter, längre bort från dess ursprung. Jag slet mig från visarna. Allt längre bort... Fönstret träffade mig senare, senare därför mina angelägenheter berörde visarna. Koncentrationen räckte dock därefter. Vad nu? En vindpust låtsas passera mig. Fönstret är stängt. Jag återgår till visarna. De har inte rört sig sen sist. De har inte rört mig sen sist. Hur länge sedan var det vi rörde varandra sist?

RSS 2.0