Det var länge sedan jag dök upp här...
..här e jag!! Smil, blink. smil.
ja ja
(inte för att någon någonsin har förstått vad elevkåren är och vad jag gör i den men) nu är jag inte med i styrelsen längre. två år och en gymnasietid senare är jag ansvarsfri och har numera tisdagar lediga (av någon anledning har människor alltid velat umgås med mig på tisdagar). det är lite sorligt men mest
februari 2010: "om man spottar i ett glas med vatten ser spottet ut som en manet. hehe. efter det fyra timmar långa årsmötet blev jag vald till vice ordförande"
februari 2011: (inget)
februari 2012: så är det så himla skönt.
sedan gick jag länge i regnet.
The whole world is starving for affection.
"I'm so confused, I think maybe I should just stay alone. But I'm too young to just stay home."
"Love me the way I could love, when I was six years old I didn't dream I would grow up to feel all isolated."
"Oh pain, pain, pain. Aint that just love's name?"
"Hello. This is Cupid speaking. And I can make you fall in love, but I can't stop you from running away."
"I get intrigued, when women look sinister... It's not the mascara, it's not the tight dress. It's the look in the eyes gonna scare you to death."
"The first bar, things were all right. But in this bar things were friday night."
"Because her beauty is raw and wild, she is at the core of the stars we see."
Men man måste såklart lyssna för att förstå. Vilket man kan göra här.
I'm sticking with you, cause I'm made out of glue.
Dirty paws.
Isabella Werner
All you need is a goddamn washboard.
Det skall vara rim och reson.
Bland det bästa som gjordes förra året var en julkalender för vuxna, SVTs "Rim & Reson". Kanske kände jag mig särskilt berörd eftersom att det är ett frekvent använt uttryck av Hanna, men dessa avsnitt som varar mindre än en minut är fantastiska i sig och kan ses även utöver julmånaden.
Favoriter:
Lucka 5: Ett dumpat hjärta
Lucka 7: ABF-Huset
Lucka 9: Dansa,dansa
Lucka 10: Dandyn
Valentine.
Look.
You have a great smile/ Lova att ni slutar läsa här cuz it aint gettin any better
Nu har jag varit isolerad i mitt hem i x antal dagar. Jag orkar inte riktigt räkna ihop dagarna men det är sedan i måndags tror jag. En hemsk sjukdom tog över min kropp och det är först nu jag kan känna ett uns av att den faktiskt håller på att lämna mig. Hurra!
Man kan inte låta bli att bli lite bitter och sur av att vara hemma för mycket. Man blir fuuul, och så händer det aldrig någonting särskilt kul eller bra som gör en glad. Så nu längtar jag ut! Men jag orkar inte prata med någon eller tänka. Oki? Fint. Tack.
Just det, för att komma till det som först anledde mig till att ta upp denna ruta. På senaste tiden har jag sett så himla många människor som ler fint, människor som bara går omkring som vilka människor som helst men så har de leenden som bara gör allt lite bättre hela tiden.
Det är jättebra.
I love Max Fischer (but first and foremost, I love you Wes)
I wish I was a child again.
The Sartorialist
Les Vacances de Monsieur Hulot
----
Canadian fun
Det är Fest i Byn
Hihihihi kitten
Fånigt men vadå...
...
http://svtplay.se/v/2444373/dokumentarfilm/sa_fungerar_karleken
The night is still young
Om jag inte kunde skriva skulle jag till exempel aldrig ha kommit på det att skriva är att lämna avtryck i tiden, på ett papper, som fysiskt existerar. Då hade inte min snirkliga handstil fyllt flera sidor med frågor till ingen särskild egentligen, formuleringar om det och det eller rena klagorop ut i rymden.
Många skriver kanske till andra, jag vet inte så mycket om det. Jag skriver till mig själv (inte för att jag blir klok av det, men ändå). Jag försöker reda ut det ena och det andra... övertyga mig själv. Jag älskar ord. Det finns ingenting som ord.
Jag kan bli ledsen över mycket, men vetskapen om att kunna sätta mig i ett hörn och skriva två rader skänker tröst i vad som. Så snälla låt barnen lära sig skriva.
I övrigt så tycker jag att jag är stressad just nu. Jag märker det för jag biter mig i läppen och drar tungan mot tänderna, jag gör alltid det när jag är lite nervös.
Jag vill jömma mej.
