Burcu

en gnutta regn vore på sin plats. och jag är förundrad över lyckan som slår mig i ansiktet gång på gång. vad gör du här egentligen?

jag håller oftast inte med. en dröm om att jag stoppar händelseförlopp, stiger in i discovery channel bland djur som parar "ursäkta, känner ni ens varandra?" punkt

hösten är bland den finaste årstiden och jag tänker inte lyssna på alla som tycker synd om sommaren som inte ens gjorde särskilt mycket nytta.

jane eyre - bridget jones
världen går mot rätt riktning (och så jag åt andra hållet)

jag har en känsla av att ifall jag tänder lampan så kommer mitt rum vara fyllt av tysta andetag som jag först inte hörde men nu såg.

lampan förblir släckt. istället äter jag lite chokladpraliner och tänder min andra, ytterst svaga, lampa med rosa skärm så att mitt rum från gatuplan får se ut som ett horhus. eller bara lonely-girl-eating-chocolate-from-the-i-want-to-die-secret-chocolate-stash (med kombinationslås).

imorgon är det meningen att jag ska befinna mig i skolan klockan åtta. jag borde öva lite på mitt obefintliga presentationstal. eller bara fortsätta trycka på facey-b och likea statusar som "Att ha många vänner här inne på facebook är livsviktigt. Men hur många av dom vågar vara en true bro. Vill du vara där för mig när jag behöver dig så trycker du på "gilla" och lovar då aktivt att skjuta mig om jag slutar gilla kebab."

*lovar*

för närvarande är jag den enda personen vaken i mitt hushåll. till och med min mor ligger och sover på soffan här bredvid medan frida ligger och svettas ned mina lakan.

själv har jag redan hunnit dricka mitt kaffe och äta bröd med rostade frön och ska snart bege mig
tänkte bara skänka en hälsning

"I mina drömmar hänger Eva tillbaka äpplet i trädet och livet fortskrider i ljuv harmoni"

jag är inget kedjerökande barn, bara en poltergeist i mina hemtrakter (trots att mitt namn är så underligt att man undrar ifall jag kommer från en annan planet)

jag känner mig litet ensam då jag önskar innerligt att hösten ville komma nu ungefär. då ska jag ta er allihop i hand och äventyra för det är min specialité strax efter överraskningsgröten.

ibland har jag en aning om att människor håller sig borta med flit och det kan vara lite som att ha en sång på repeat och det kan kännas tryggt men efter ett tag bara som att ligga på rygg rakt uppåt fast utsträckt, oerhört obekvämt och ensamt.

efter flera dygn av isvatten och filmer flera årtionen sedan (som jämt handlar om kärlek) så vill man inte vara ensam längre trots att isvattnet är så himla gott för mitt kranvatten är alltid så ljummet och filmen var så vacker

vi, ni och jag, är så elaka mot varandra
som lämnar varandra i sticket
och ingen borde få lämnas ifred.

det är bra att det finns människor som beställer en alldeles för stor tårta för ett bröllop, i hopp om att dra till sig lite fler gäster, så att det kan bli en hel del över, så att fina ungdomar kan få ha tårtkalas i en trädgård bland putsade villor. tack för idag kära Kajsa.

"It's a girl!!"