You have a great smile/ Lova att ni slutar läsa här cuz it aint gettin any better
Nu har jag varit isolerad i mitt hem i x antal dagar. Jag orkar inte riktigt räkna ihop dagarna men det är sedan i måndags tror jag. En hemsk sjukdom tog över min kropp och det är först nu jag kan känna ett uns av att den faktiskt håller på att lämna mig. Hurra!
Man kan inte låta bli att bli lite bitter och sur av att vara hemma för mycket. Man blir fuuul, och så händer det aldrig någonting särskilt kul eller bra som gör en glad. Så nu längtar jag ut! Men jag orkar inte prata med någon eller tänka. Oki? Fint. Tack.
Just det, för att komma till det som först anledde mig till att ta upp denna ruta. På senaste tiden har jag sett så himla många människor som ler fint, människor som bara går omkring som vilka människor som helst men så har de leenden som bara gör allt lite bättre hela tiden.
Det är jättebra.
