Burcu

Jag bara skriver, skriver, skriver, skriver, skriver och skriver. Sedan: läser, läser, läser, läser och läser. Ingenting av vikt givetvis. Men så fort tillfället visar sig... Där! Bokryggar sträcks, hörn viks och meningar dansar i huvudet på en. Stigs överläpp formar ord som hänger sig kvar i luften.
Vilka kontraster. Och skillnad, på att läsa och att läsa.

Men hur skriver man?

I ett inspiratoriskt rus! Man skriver inte själv "man låter Gud göra det".