Att knappt dra efter andan

The many men so beautiful,
      And they all dead did lie!
    And a million million slimy things
      Liv'd on--and so did I.
(The rime of the ancyent marinere)


A simple child, dear brother Jim,
    That lightly draws its breath,
    And feels its life in every limb,
    What should it know of death?
(We are seven)

William Wordsworth och Samuel T. Coleridge (1798)


Jag blir lite sorgsen när jag läser någonting alltför vackert. Lycklig av många anledningar, men sorgsen av den anledning att jag själv skulle vilja, kunna, sätta ord på dessa företeelser som man alltjämt dröjer sig kvar vid. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0