År.

Jag kände att det skulle vara nog av dessa känsloyttringar och dags att faktiskt berätta någonting.

Jag ligger raklång på min säng. En ihopbyggd konstelation som utgörs av två sängar, min och min systers. Vi är 90x200 och 120x200. Jag rör mig på en yta av 210x200 centimeter.

Jag föddes in i detta rum. Jag har under mina ungefärliga 20 år stannat kvar, på den yta som mig blivit tilldelad. Min syster och jag har tills nyligen formellt delat på detta rum på några kvadratmeter.

Lägenheten har alltid varit för liten. Allt väller över här. Små demoner slänger sig utför balkongen. 20 små demoner har slängt sig utför denna lägenhet. Detta rum har haft sina historier av möbelflyttande och önskedrömmar, rummet har vaggat falska förhoppningar om nya rum, större rum där man kan andas. Detta rum har alltid varit för litet.

Jag och en vän hittade en hylla i kartong från en godisbutik. Vi gick hem och rotade igenom bortglömda lådor och hörn. Halstabletter och trasiga leksaker fick bli föremål för försäljning i vår portabla butikshylla. 100 kronor blev förtjänsten, exklusive diverse investeringar. Eget företagande är eftertraktansvärt och finner sin väg i våra dagar, tänker jag.

Min mamma arbetade på hälsokostbutiken i centrum. Detta minne går hand i hand med att läsa böcker i versaler, äta sesamkakor och en stor röd fleecetröja från Ginseng. Också små förpackningar av fruktyoghurt.

En gång hade vi grönsakskrig med våra grannar. Vi fick en tomat i brevlådan. Jag brukade kasta frukt på fotgängare nedanför vår balkong. Under min säng fanns rester av påhittade matlagningsprogram. Mjöl, vatten, hela kryddskåpet och lite pasta.

Vi hade två kanariefåglar som var min pappas. En vit och en gul. Jag ville så gärna ha en hund, jag önskade mig en varenda jul. Det blev fiskar istället. Fåglarna släpptes lösa i detta rum och den gula fick ibland sitta i min hand när jag såg på TV och bli klappad på. Jag minns inte vad som hände med fåglarna.
 
 
 
------
 
En gång i tiden hade vi himmelsblåa väggar i detta rum. Väggarna smältes utmed de soliga dagarnas utsikt. Jag gungade fram och tillbaka i dörröppningen. Blev jagad av ett bi i min blommiga baddräkt och gömde mig under täcket. Det dansar fortfarande solkatter i hörnen, då och då. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0