Burcu

Tyst och alldeles stilla

 

Det finns fåtal morgnar som denna. Ändå är de alltför många.

 

Ändå är dessa morgnar lika varandra i alla avseenden. Bortom sinnen och dess intryck, skulle man kunna säga att de är precis likadana, även om det är någonting vi inte kan veta någonting om. Det vore ju att nämna det onämnbara.

 

Blå himmel, grå genom tjocka gardiner.

 

Det var sol igår, dagen före det, dagen innan den dagen, alla dagar innan kommande dagar. Alltså måste det vara sol även idag.

 

Tankarna denna morgon var enkla men alltför komplexa i stunden. Därför är det stilla, men aldrig tyst. Tystnad kräver fysisk orörlighet. Och aldrig kan en bröstkorg sluta höjas. Inte ens i min djupa sömn (efter timmar av insomnia) slutar mina organ slå mot varandra.

 

Därav denna morgon - dessa morgnar.