?
Jag kan skriva om
minnet
Om själen
Om människan
Om djuret
Men kvar finns ändå
Det lilla frö
som såddes en gång
för länge sedan
Ett sådant som låter sig gro
till ett högt träd
under solens skyddande vingar
Det frö som kallas tvivel som
kan växa
flera meter högt
Ett träd som i det ödsliga landskapet
skuggar och stretar
hindrar
tillväxten av andra träd
Mot döden vandrar
Hoppets träd
Tilltrons träd
Evighetens träd
De må spira upp
till ensliga växter
men träd,
blir de aldrig.
---------------------------------------
I denna svarta rymd
slocknar
konstnärens låga
Tärd av en kvävande hetta,
lärd av en tärande hetta
De tvivel som
fick en till att tänka
Var de
som ledde en till
att sluta
tänka
tänka
-------------------------------------
Den enda tröst
den plågade konstnären
har att finna
Är den då solen går upp,
och solen går ned.
Då själen får andrum
Då
Hoppet
Hoppet
Tilltron
Evigheten
får tid att
gro.
Kommentarer
Trackback
