Drömfärd
Pennan fattades och boken bändes upp. Ryggen knakade, linjerna stirrade.
De oändliga linjerna gav sitt misstycke, de ville inte hjälpa, men heller inte förinta. Däri låg en slags likgiltighet som kunde slå ut även den mest frusna människa. För B innebar det en rädsla. En rädsla för skapandet som från den allra första dagen paralyserat den välformade handen. Gatorna kallade historierna till sig, de små ögonblicken blev genast föremål för det stora, men så fort det kom till att slå sig ned, och uttömma de impulser, de tankar som ständigt fick kämpa för sin överlevnad i denna tillvaro belamrad med meningslöshet, blev det stilla. Det inre upproret tystnade, vapnen lades ned; segerns vita flaggor rörde sig i långsamma bilder inför det vakande ögat.
Varför?
B ville gärna förstå, att göra sig tillgänglig är sällan ett problem för den envise. Otillräckligheten?
Traditionen är fylld av män. B är ett djur. Ett litet djur som finns sin trygghet i mörka vrår som skulle vända ut och in på en människa.
Kvinnorna isidosatta. Sååå, låt oss skapa lite kvinnohistoria! B kände sig förskräckt. Frustrerad över att inte finna sin väg i en diskriminerande tradition. Som ett djur kände hon sig skyldig att peka ut de mänskliga bristerna, som sällan upptäcks inom den egna arten.
Rummet blir genast så litet så litet. För det lilla djuret som endast finner sin ro i att tänka.
B inser att det krävs en smärre explosion för att vakna ur drömmarna om ett djur som skriver. Tassen kan inte fatta pennan, de vattniga ögonen torkar snabbt ut. Hur lever man med sin ena tass i drömmen, och den andra i mänsklighetens verklighet? Var finner man sig själv när det är omöjligt att omvandla det inre till det reella.
Obegripligt. Vartenda ord blir ett nyförlöst barn, var avslutad mening ett skott mot huvudet. Ett övernaturligt skeende som tar sig i uttryck av ett barn som fumlar med en urholkad penna, dränerad på medvetande och lust. Däri ligger rädslan. Att försöka, och misslyckas. En rädsla som paralyserat så många kvinnor att vi lämnats med... ingenting.
Att bli ett djur är en undanflykt, en möjlighet att dra sig undan rollen som "det andra". En flyktdörr, ett nödbrömshandtag, ett stort svart hål. Det är där en icke-man finner sin plats i dessa och alla dagar.
Det lilla djuret suckar nöjt. Tassen stryker de nitiska linjerna, huvudet, håret, benen, kroppen faller faller faller...
Drömmen är outgrundlig.
