Burcu

Correspondances
La Nature est un temple où de vivants piliers
Laissent parfois sortir de confuses paroles;
L'homme y passe à travers des forêts de symboles
Qui l'observent avec des regards familiers.
Comme de longs échos qui de loin se confondent
Dans une ténébreuse et profonde unité,
Vaste comme la nuit et comme la clarté,
Les parfums, les couleurs et les sons se répondent.
II est des parfums frais comme des chairs d'enfants,
Doux comme les hautbois, verts comme les prairies,
— Et d'autres, corrompus, riches et triomphants,
Ayant l'expansion des choses infinies,
Comme l'ambre, le musc, le benjoin et l'encens,
Qui chantent les transports de l'esprit et des sens.

Korrespondenser
Naturen är ett tempel, där levande pelare
Ibland låter höra otydliga ord;
Människan går fram där genom skogar av symboler
Som betraktar hen med välbekanta blickar

Liksom fjärran ekon, vilka på avstånd blandar sig
I en dunkel enhet,
Vidsträckt som natten och som ljuset,
Svarar varandra dofterna, färgerna och ljuden.

Det finns dofter friska som barns kroppar,
Milda som oboer, gröna som ängar,
- och andra, förvanskade starka och triumferande,

som har de oändliga tingens utsträckning,
såsom ambra, mysk, bensoe och rökelse,
vilka sjunger själens och sinnenas hänförelse.

Charles Baudelaire (Les fleurs du mal, 1857, övrs. Axel Englund)

(Att höra färger, dofta ljud)



fleursdumal.org