Ehm
Lite Strindberg
"Men av någon anledning, som jag ej kan upptäcka, erbjuder bädden mig i dag icke den önskade vilan. Oroad stiger jag upp och tager min guitarr för att söka ut mina nervers ackord. Det är en vana jag har att på detta sätt stämma min själ och instrumentet efter varandra, och när jag känner mig nedtryckt, höjer jag min själ ton för ton, i det jag vrider på guitarrskruvarna.
I dag äro mina nerver stämda i D-moll; ett dåligt tecken, jag är sorgsen, bedrövad intill döden, dyster som en sorgmarsch. Efter några ansträngningar lyckas jag höja mig till F-dur och jag känner mig som en ny man, krigisk, full av triumf och jubel."
Lite jag
Idag var en rätt så hemsk och rätt så fantastisk dag. Första hälften hemsk, andra hälften fantastisk. Dagen inleddes med hemsk föreläsning där ensam-men-stark-feminist-jag försökte förklara för resten av gruppen varför "Lolita" är obehaglig och inte särskilt problematiserande (eller kanske Nabokov av sitt producerade verk). Det gick inte så bra och jag blev bara jättearg och åt deprimerad lunch och kaffe i skogen. Satte mig sedan i biblioteket och skulle läsa men skrev arga dikter och hetsig skrift om Gudrun.
Brytpunkt.
Andra föreläsningen. Hej Axel. Hej dyrkare av Rainer Maria Rilke. Hej pianist. Hej Chopin. Hej livskamrat. Okej, inte det sista, men Ax, vad bra du var idag och visst handlade den sista sonetten om Rilkes svarta hål till skrivkramp? Orfeus... en gud. Men inte Rilke!
Sedan att komma hem och hitta örhängen (ugglor) som arriverat.
Brytpunkt.
Frustrationen växer återigen när jag ser att sista anmälan till universitet är i oktober. Nästa månad. SNÄLLA NÅGON, jag har ju precis börjat???!! *får en hjärtattack* Tanken är iallafall att jag ska läsa tyska och sedan flytta. Tanken på detta förvärrade de tidigare skakningarna och frambringade både illamående och magknip. Evigt surfande på obegripliga tyska hemsidor. Ack.
Lite mer Strindberg
"Men av någon anledning, som jag ej kan upptäcka, erbjuder bädden mig i dag icke den önskade vilan. Oroad stiger jag upp och tager min guitarr för att söka ut mina nervers ackord. Det är en vana jag har att på detta sätt stämma min själ och instrumentet efter varandra, och när jag känner mig nedtryckt, höjer jag min själ ton för ton, i det jag vrider på guitarrskruvarna.
I dag äro mina nerver stämda i D-moll; ett dåligt tecken, jag är sorgsen, bedrövad intill döden, dyster som en sorgmarsch. Efter några ansträngningar lyckas jag höja mig till F-dur och jag känner mig som en ny man, krigisk, full av triumf och jubel."
Lite jag
Idag var en rätt så hemsk och rätt så fantastisk dag. Första hälften hemsk, andra hälften fantastisk. Dagen inleddes med hemsk föreläsning där ensam-men-stark-feminist-jag försökte förklara för resten av gruppen varför "Lolita" är obehaglig och inte särskilt problematiserande (eller kanske Nabokov av sitt producerade verk). Det gick inte så bra och jag blev bara jättearg och åt deprimerad lunch och kaffe i skogen. Satte mig sedan i biblioteket och skulle läsa men skrev arga dikter och hetsig skrift om Gudrun.
Brytpunkt.
Andra föreläsningen. Hej Axel. Hej dyrkare av Rainer Maria Rilke. Hej pianist. Hej Chopin. Hej livskamrat. Okej, inte det sista, men Ax, vad bra du var idag och visst handlade den sista sonetten om Rilkes svarta hål till skrivkramp? Orfeus... en gud. Men inte Rilke!
Sedan att komma hem och hitta örhängen (ugglor) som arriverat.
Brytpunkt.
Frustrationen växer återigen när jag ser att sista anmälan till universitet är i oktober. Nästa månad. SNÄLLA NÅGON, jag har ju precis börjat???!! *får en hjärtattack* Tanken är iallafall att jag ska läsa tyska och sedan flytta. Tanken på detta förvärrade de tidigare skakningarna och frambringade både illamående och magknip. Evigt surfande på obegripliga tyska hemsidor. Ack.
Lite mer Strindberg
fast inte här
Hej
Ja
Idag är bara.
Ingenting.
Oavsett hur jag säger det, genom en sonett på jamb eller ett högt vrål.
Idag är bara...
Ingenting.
Anteckningar
Åter till det eviga. Ibland är evigheten inte så mycket längre än en natt.
01:56
Solen faller ovanifrån och bildar mönster, skuggor som inte jagar utan stryker
sig
mot hela ens person
Träden blir plötsligt grönare
Havet lever för en stund
Och solkatter dansar
på väggen,
bredvid
en reflektion av mitt fönster
Men
mörkret faller,
mörkret faller,
jag står kvar.
Scenen förändras. Solkatterna har sakta dansat iväg. Fönstret är igenbommat. Natten lägger sig som ett lock över denna stad, denna en gång grönskande stad. Liksom ljuset lägger sig mörkret, men tränger in, mellan blad där ljuset en gång smög sig in. Nattens mörker är inget annat än ett svart hål, en avgrund.
Natten omfamnar inte, den spottar ut.
21 aug 01:53
Jag är rädd för att skriva.
Är det en ursäkt?
Jag väntar på något.
Är det en ursäkt?
Jag säger: du kan skriva som du önskar.
Det finns inget rätt sätt.
Det finns inget rätt sätt.
Jag tror: inte.
01:57
Nu är klockan två, då måste jag gå.
17 augusti 01:55
Sömnlösa nätter och instinktiva tankar om litteratur. Hetsätande av frukt och cigarett. Många författare tycks kämpa mot det enda som tycks förvrida och förtrycka oss människor. Samvetet. Att inte tycka för mycket om sig själv (om mänskligheten, jo, visst) och minst av allt för gott om sig själv. Framgången ligger i den självdistans som följer med intellektualism. Men! För att bli framgångsrik, krävs en tro eller snarare en starkt växande tillit till det egna ordet. Motsättningen i detta gör sig påmind varstans.
Gombrowicz går bakvägen. Han tar död på egenfientligheten genom ett enkelt dödligt grepp - självgodhet och en fullkomligt överdriven hybris. Må vi alla vila i frid i hans stora gap. Till resten; lycka till.
00:42
Jag vill tro att jag är en enkel människa.
20 dagar sedan 17 augusti 00:39
Att kunna skriva inifrån och utifrån sinnesstämning och därefter använda orden - barnsligt, naivt, ödesmättat, högtidligt, djupt, uttråkad, lättsamt, moget eller sinnesförvirrat. Det är författarkonst.
...
Jag vill inte läsa Lolita.
Jag ville kasta boken i marken. Och kräkas.
Detta är bland det värsta jag varit med om.
Jag ville kasta boken i marken. Och kräkas.
Detta är bland det värsta jag varit med om.
Va!
Ehh, ok.
Min sansade, kloka, monotona röst är för tillfället ur funktion.
Jag är rädd. Jag insåg nyss, att jag, är rädd.
Allt, skrämmer mig.
Är ihopvecklad och skriver detta, i cyberbokstäver.
Jag har aldrig varit rädd förut. Ledsen, arg, hysterisk, galen, sinnesförvirrad. Ja.
Rädd? Va?
Jag vågar inte! Någonting. Är rädd.
Hjälp!
Min sansade, kloka, monotona röst är för tillfället ur funktion.
Jag är rädd. Jag insåg nyss, att jag, är rädd.
Allt, skrämmer mig.
Är ihopvecklad och skriver detta, i cyberbokstäver.
Jag har aldrig varit rädd förut. Ledsen, arg, hysterisk, galen, sinnesförvirrad. Ja.
Rädd? Va?
Jag vågar inte! Någonting. Är rädd.
Hjälp!
Okidoki
Ny design på blogg.se. Fattar noll. Om ingen förstått det tidigare så är jag konservativ.
Imorgon börjar jag på Universidad de Estocolmo. Litteratur.
Ja, vi får se.
Imorgon börjar jag på Universidad de Estocolmo. Litteratur.
Ja, vi får se.
Imorgon
Göra
Många
Saker.
Så konstigt! Länge sedan jag hade planer för en särskild dag, överhuvudtaget. Övergripande kan jag. Spendera dagar här, göra ungefär det eller det.
Imorgon dock. Cirka cirkasus en miljard saker att göra och människor att träffa.
Men jag gillar. Det känns som förut när mina dagar gick mindre ut på att undersöka hur många timmar jag kunde spendera i min säng. Jag ska gå till ett par bibliotek och låna kurslitteratur, träffa Ebba en stund, sedan Hanna och Isabella, sedan parkteatern och Greta och middag. Sprid det över ett antal veckor och allt är som vanligt.
Hösten är på ingång, och det känns mycket mycket bra.
Många
Saker.
Så konstigt! Länge sedan jag hade planer för en särskild dag, överhuvudtaget. Övergripande kan jag. Spendera dagar här, göra ungefär det eller det.
Imorgon dock. Cirka cirkasus en miljard saker att göra och människor att träffa.
Men jag gillar. Det känns som förut när mina dagar gick mindre ut på att undersöka hur många timmar jag kunde spendera i min säng. Jag ska gå till ett par bibliotek och låna kurslitteratur, träffa Ebba en stund, sedan Hanna och Isabella, sedan parkteatern och Greta och middag. Sprid det över ett antal veckor och allt är som vanligt.
Hösten är på ingång, och det känns mycket mycket bra.
Anteckningar
20:32 Idag
Dumma pojkar som inte vet vad de vill... Åhhh! De är det värsta.
Söndag
Att lyssna på fransk musik och fatta noll.
-
Till sista andetaget, Godard
9 augusti
I go die for you (Ghanian blues)
4 augusti
Brunis. 13 ägg. 18 socker. 7 kakao. 7 mjöl. Tsk bakpulver. Tsk salt. 800 gram smält smör. Först ägg+socker, sedan torra varor sist smöret.
Enorrrrrma mängder.
37 dagar sedan
Giuuud vilken meningslös dag. Jag känner redan, vad är meningen med livet???
8 juli
Just nu: Elefanternas hemliga värld.
6 juli
Ingenting idag.
45 dagar sedan
1 juli. Är vid havet, mitt naturliga habitat. Solhatt till exempel. Vita hus. Man får inte måla sitt hus i annan färg. Segelbåtar och ankare. Sjunger All over you från början till slut.
22:54
Min hud är bränd. Imorgon: ligga under parasoll och läsa Balzac.
47 dagar sedan 29 juni 21:08
Flygplan. Ny telefon. Bodrum betyder källare på turkiska. Riesen! Detta kanske blir början på ordentligt skrivande (när som och tid och datum eskaperar inte). Lyssnar på rivig jass. Vid det här laget: det mesta är som det ska.
21:21
Ett armbandsur träffade mig idag. Visarna pekade utåt och bort, en del nådde tiden. Men allt längre bort, allt mer fastkedjade till dess omständigheter, längre bort från dess ursprung. Jag slet mig från visarna. Allt längre bort... Fönstret träffade mig senare, senare därför mina angelägenheter berörde visarna. Koncentrationen räckte dock därefter. Vad nu? En vindpust låtsas passera mig. Fönstret är stängt. Jag återgår till visarna. De har inte rört sig sen sist. De har inte rört mig sen sist. Hur länge sedan var det vi rörde varandra sist?
Dumma pojkar som inte vet vad de vill... Åhhh! De är det värsta.
Söndag
Att lyssna på fransk musik och fatta noll.
-
Till sista andetaget, Godard
9 augusti
I go die for you (Ghanian blues)
4 augusti
Brunis. 13 ägg. 18 socker. 7 kakao. 7 mjöl. Tsk bakpulver. Tsk salt. 800 gram smält smör. Först ägg+socker, sedan torra varor sist smöret.
Enorrrrrma mängder.
37 dagar sedan
Giuuud vilken meningslös dag. Jag känner redan, vad är meningen med livet???
8 juli
Just nu: Elefanternas hemliga värld.
6 juli
Ingenting idag.
45 dagar sedan
1 juli. Är vid havet, mitt naturliga habitat. Solhatt till exempel. Vita hus. Man får inte måla sitt hus i annan färg. Segelbåtar och ankare. Sjunger All over you från början till slut.
22:54
Min hud är bränd. Imorgon: ligga under parasoll och läsa Balzac.
47 dagar sedan 29 juni 21:08
Flygplan. Ny telefon. Bodrum betyder källare på turkiska. Riesen! Detta kanske blir början på ordentligt skrivande (när som och tid och datum eskaperar inte). Lyssnar på rivig jass. Vid det här laget: det mesta är som det ska.
21:21
Ett armbandsur träffade mig idag. Visarna pekade utåt och bort, en del nådde tiden. Men allt längre bort, allt mer fastkedjade till dess omständigheter, längre bort från dess ursprung. Jag slet mig från visarna. Allt längre bort... Fönstret träffade mig senare, senare därför mina angelägenheter berörde visarna. Koncentrationen räckte dock därefter. Vad nu? En vindpust låtsas passera mig. Fönstret är stängt. Jag återgår till visarna. De har inte rört sig sen sist. De har inte rört mig sen sist. Hur länge sedan var det vi rörde varandra sist?
nja
Ok, maybe I won't make a big fuss about it.
ja
Du gör mig bara så himla deprimerad.
Student!
tralalola
Jag syr igen! hurra!
.. jag längtar efter mintgröna strumpor.
.. jag längtar efter mintgröna strumpor.
Baby bella
Brown Sugar
Jag sitter i en utav våra röda soffor och äter jättesura godisar. Jag har ganska tråkigt, fast inte så. Jag är lagom road skulle man kunna säga. Jag lyssnar också på "Brown Sugar" vilket känns utmärkt för den här morgonen. Jag vaknade med huvudvärk nämligen. På TV drog Macgyver just av sig sin låtsasmask och mustasch. Nästa låt är "Coroné Antonio Bento" och jag börjar känna att denna morgon har nått sitt klimax.
För den ena eller andra låter detta nog inte alltför frestande, men för mig är det utmärkt. Om varje dag resten av mitt liv kunde fördrivas under denna känsla (inte nödvändigtvis under dessa aktiviteter) så vore jag tacksam. Känslan av att inte riktigt behöva ta sig någonstans, och låta tiden utvisa nästa drag.
Om jag var tvungen att välja en klyscha att innefattas i så skulle det vara att jag måste få leva öppet i det fria, för att risken annars är stor att jag kvävs och dör, som ett trött litet djur i en mörk bur.
För den ena eller andra låter detta nog inte alltför frestande, men för mig är det utmärkt. Om varje dag resten av mitt liv kunde fördrivas under denna känsla (inte nödvändigtvis under dessa aktiviteter) så vore jag tacksam. Känslan av att inte riktigt behöva ta sig någonstans, och låta tiden utvisa nästa drag.
Om jag var tvungen att välja en klyscha att innefattas i så skulle det vara att jag måste få leva öppet i det fria, för att risken annars är stor att jag kvävs och dör, som ett trött litet djur i en mörk bur.
Freedom
Surprise party
Litauen
Nu åker jag bort igen!
Well.
Man kan säga att det hela kom som en förväntad överraskning.
hm
Jag har alltid varit långsam på att själv dyka upp på medier men nu har jag i alla fall skapat mig ett eget flickr-konto där man kan se bilder från här och där.
Så.
Så.
In bed
H. Toulouse-Lautrec
